Malena Larsson, fil. kand i Biologi hade bestämt sig för att aldrig jobba inom sjukvården men hamnade där ändå och trivs utmärkt.
– Gör upp en genomtänkt plan för dig själv och håll dig till den, är Malenas råd för att lyckas med både studier och arbete.  

– Jag älskar mitt arbete! Jag ser fram emot att gå dit varenda dag eftersom jag har bra arbetskamrater, utvecklande och roliga arbetsuppgifter.
Det säger HKR-alumnen Malena Larsson, som arbetar på Klinisk kemi Helsingborg, Labmedicin Skåne, som legitimerad Biomedicinsk analytiker. På hennes avdelning görs omkring 1,5 miljoner analyser årligen.
– Jag gör allt från venösprovtagning, blodgrupps och antikroppsscreening, MG-tester (mottagare/givare-test eller förenlighetsprövning), blodgrupperingar till olika slags arbeten inne på labbet.
Malena valde inriktning Klinisk kemi av tre anledningar. Dels för att det finns flest arbetstillfällen här samt att det fanns på lasarettet i Helsingborg som ligger tjugo minuter från där hon bor, plus att labbet i Helsingborg inte är så stort vilket gör att hon får möjlighet att jobba inom många olika områden.
– Eftersom labbet är lite mindre roterar vi mellan provmottagning och akutarbetsplatsen där vi har den främsta kontakten med avdelningarna. Vi arbetar även med hematologi, koagulation, allmän kemi och special kemi.
Utöver detta har Malena informationsansvaret till avdelningarna när det gäller preanalytiska frågor och patientnära instrument.
– Jag håller i utbildningar i preanalytik för vårdpersonal främst på lasarettet, hjälper till med problem som dyker upp under arbetets gång, svarar på frågor om remisser och provtagning och hjälper avdelningarna med deras patientnära instrument, berättar hon.
Malena fick sin tillsvidareanställning genom en strategisk plan som innebar att hon skulle ha både sin verksamhetsförlagda utbildning (VFU) och sitt sommarjobb på samma arbetsplats.
– Jag hade lite kontakter här på Klinisk kemi och frågade helt enkelt om jag kunde förlägga min långa praktik här och få sommarjobb, och det fick jag. När jag sedan tog examen i januari fick jag ett vikariat här och ett halvår senare en fast tjänst, så min plan fungerade!
Malena är ett bra exempel på att det lönar sig att göra upp en genomtänkt plan och hålla sig till den. Hon har även planer för framtiden.
– Jag vill jobba med detta jag gör nu i några år till för att få en bred grund att stå på. Sedan är tanken att jag inom en fem-års period ska arbeta på SKL (statens kriminaltekniska laboratorium) i Linköping. Det har alltid lockat mig, säger hon.
Att Malena valde just Biologiprogrammet när hon bestämde sig för att börja studera 2004 berodde på hennes dåvarande arbete.
– Jag jobbade på ett företag som gör kemiska analyser på jord, vatten och växter. Det var där jag först insåg hur intressant det var med biologi och kemi. Innan dess förstod jag inte meningen med ämnena överhuvudtaget, berättar Malena.
Hon sade upp sig för att komplettera sin högskolebehörighet med ett Naturvetenskapligt basår på Komvux. Sedan skulle hon påbörja sina högskolestudier. Förutom att programupplägget stämde bra överens med vad Malena hade för förväntningar var det även annat som spelade in när det gällde valet av Högskolan Kristianstad.
– Jag tänkte att det skulle vara lättare att få kontakt med lärare och föreläsare på en mindre högskola och just i det läget spelade det ingen roll att jag fick åka tåg över hela Skåne, säger Malena som då, liksom nu, bor i Viken utanför Helsingborg.
– Min dag under studentåren började med en busstur in till Helsingborg och sedan tåg därifrån till Kristianstad. Det var långa dagar men det var det värt!
Det enda hon tyckte var lite tråkigt i programupplägget var att hon var tvungen att välja inriktning innan hon gick ut på VFU.
– Det var svårt eftersom jag inte riktigt visste vad de olika disciplinerna innebar.
När Malena läst tre år på Biologiprogrammet och hon skulle göra sitt examensarbete fick hon, liksom hennes kurskamrater, erbjudande om att läsa ytterligare ett år, en kompletteringskurs med halva året teori och halva praktik, som skulle generera en BMA-utbildning.
– Jag tänkte då att det ju aldrig är fel med en utbildning till och eftersom halva året var praktik, tackade jag ja!
Efter ett års studieuppehåll, då hon valde att arbeta istället, tog Malena sin Biomedicinskanalytikerexamen 2010.
– Jag visste att många biomedicinska analytiker, BMA, jobbar inom sjukvården och trots att jag hade bestämt att jag aldrig skulle jobba på sjukhus, hamnade jag där ändå!
Nu i efterhand har det visat sig att utbildningens styrka var att den faktiskt ”stämde överens” med verkligheten.
– Jag har verkligen haft nytta av allt från utbildningen!