Björndjur är de första djur i världen som har överlevt efter att ha varit utsatta för rymdens vakuum och strålning. Det konstaterar Ingemar Jönsson, forskare vid Högskolan Kristianstad.

Snart ett år har gått sedan ekologen Ingemar Jönsson lät skicka iväg cirka 3000 mikroskopiska björndjur (tardigrader) på en tolv dagar lång rymdfärd. Syftet med forskningsprojektet, som stöds av European Space Agency, var att få veta mer om björndjurens grundläggande fysiologi genom att se om de kan överleva i rymdmiljö.

Ingemar Jönsson är en av få forskare i världen som studerar björndjur.

Nu offentliggör Ingemar Jönsson och hans forskningskollegor i Stockholm, Stuttgart och Köln sina forskningsresultat, bland annat genom en artikel i den internationella tidskriften Current Biology.

Stort medieintresse

– Jag vet att många har väntat med spänning på att höra hur det gick för björndjuren, säger Ingemar, som själv är glatt överraskad över hur stort intresset för projektet har varit från både media och privatpersoner.

Nyheten om björndjurens rymdfärd slog till och med Sverigerekord i antal träffar på det europeiska nyhetscentrets Alpha Galileos hemsida i oktober förra året.

Två björndjur i uttorkat tillstånd.

Det faktum att dessa små flercelliga, ryggradslösa djur klarar väldigt tuffa och svåra miljöer, tror Ingemar är den främsta anledningen till att björndjuren väcker sådan uppmärksamhet.

– Våra huvudresultat är att rymdens vakuum, som innebär extrem uttorkning, och den kosmiska strålningen inte är några problem för björndjur. Däremot är rymdens ultravioletta strålning skadlig även för björndjur, men ett fåtal individer överlever även denna, berättar Ingemar.

Extrema överlevare

Inuti behållaren, som var fäst utanpå den ryska forskningsraketen FOTON-M3, var björndjuren indelade i två olika skikt. Det översta skiktet exponerades för kosmisk strålning och vakuum samt hela spektrat av UV-strålning, medan det undre skiktet skyddades från solljuset. Två olika arter av björndjur ingick i studien.

Av de björndjur som legat i behållarens översta skikt väcktes närmare 70 procent av den ena arten till liv från det unika vilotillstånd (se faktaruta) som de befunnit sig i under rymdfärden. Men det vara bara cirka tio procent av dem som överlevde under en längre tid.

Bättre gick det alltså för de björndjur, som under rymdfärden legat i behållarens undre skikt och även de exponerats för kosmisk strålning och vakuum, men som skyddats från UV-strålningen med hjälp av en aluminiumplatta.

– De individerna visade inga tecken på att ha skadats utan de klarade sig precis lika bra som de björndjur som var kvar på jorden, säger Ingemar och tillägger:

– Det var oväntat att vi inte hittade någon skillnad alls mellan kontrollgruppen här nere på jorden och de björndjur som varit utsatta för både kosmisk strålning och rymdens vakuum. Den extrema miljön gav inga effekter på vare sig överlevnads- eller reproduktionsförmåga.

Resultat betydelsefulla vid cancerbehandling?

Att försöka förstå mekanismerna bakom björndjurens exceptionella tolerans blir nu nästa utmaning för Ingemar Jönsson. Han misstänker att även de björndjur som problemfritt klarade rymdfärden faktiskt fick DNA-skador av den kosmiska strålningen, men att djuren lyckades reparera sina skador.

– All kunskap som handlar om reparation av skador på arvsmassan är central inom det medicinska området, säger Ingemar.

– Ett problem vid cancerbehandlingar med strålningsterapi är idag att även friska celler skadas. Om man kan dokumentera och visa på att det finns speciella molekyler som är inblandade vid DNA-reparation hos flercelliga djur som björndjur, kanske dessa kan få betydelse för utvecklingen av strålningsterapi.

Text: Lisa Nordenhem